Old Oxman[]
Etymology[]
From Old Auregan kunnan.
Verb[]
kunnen (Irregular)
- to can, be able
Conjugation[]
Conjugation of kunnen | ||
indicative | present | preterite |
---|---|---|
1st person singular | kunn | konste |
2nd person singular | kanst | konstest |
3rd person singular | kan | konste |
plural | kunnon | konston |
subjunctive | present | past |
1st person singular | kunne | konste |
2nd person singular | kunnest | konstest |
3rd person singular | kunne | konste |
plural | kunnen | konsten |
imperative | present | — |
singular | - | |
plural | - | |
participle | present | past |
kunnende | yekonst |