Oxman
Etymology[]
From Old Auregan kunnan.
Verb[]
kunne (Irregular)
- to can, be able
Conjugation[]
Conjugation of 'kunne' | ||
indicative | present | preterite |
---|---|---|
1st person singular | kan | konste |
2nd person singular | kanst | konstest |
3rd person singular | kan | konste |
plural | kunnen | konsten |
subjunctive* | present | past |
singular | kunne* | konste* |
plural | kunnen* | konsten* |
imperative | present | — |
singular | - | |
plural | - | |
participle | present | past |
*archaic | kunnende | ekonst |
Westlondish[]
Etymology[]
From Old Auregan kunnan.
Verb[]
kunne (Irregular)
- to can, be able
Conjugation[]
Conjugation of 'kunne' | ||
indicative | present | preterite |
---|---|---|
1st person singular | kan | kûđe |
2nd person singular | kanst | kûđest |
3rd person singular | kan | kûđe |
plural | kunnen | kûđen |
subjunctive* | present | past |
singular | kunne* | kûđe* |
plural | kunnen* | kûđen* |
imperative | present | — |
singular | - | |
plural | - | |
participle | present | past |
*archaic | kunnende | jekûđ |